Wiborgs Konstvänner

Föreningen Wiborgs Konstvänner –Viipurin Taiteenystävät inriktade under år 2014 sin verksamhet på Lisa Hovinheimos projekt ”Mie maksan”, en dokumentärfilm om affärsmannen, politikern och donatorn Juho Lallukka från Viborg Dokumentären har visats på YLE Teema.

I september 2014 höll styrelsen ett mycket spännande möte i Tavastehus där Jan van den Hoeckes gobeläng ”Årstider, vår och vinter” förvaras. Gobelängen är från 1600-talet och den har förvarats på olika ställen. Numera finns den på Tavastehus konstmuseum. Styrelsen fick nu första gången se den fina textilen som ägs av Wiborgs Konstvänner. Det var ett unikt historiskt ögonblick. 

I fjol firade Wiborgs Konstvänner, som grundades 1890, sin 125-åriga verksamhet med en resa till Viborg. Bussen med 13 glada resenärer startade från Villmanstrand på morgonen den 1 september och efter en relativt snabb gränsövergång var man redan i Hotel Victoria för incheckning. Efter en god lunch på hotellet skyndade konstvännerna till Viborgs konstmuseum. Mottagningen var ståtlig: föutom museets ledning var även press och TV på plats för att möta museets ursprungliga ättlingar. Man uppfattade genast den stora uppskattningen av konstvännernas ledning och Villmanstrands konstmuseum där största delen av föreningens samlingar befinner sig. 

Uno Ullbergs fina arktitektoniska skapelse har efter restaurering blivit en filial för Eremitaget i S:t Petersburg. Utställnigarna i Viborg som byts två gånger om året är av högsta klass. Så även denna gång då konstverk från barocktiden visades.
Efter konstmuseet besöktes det nyrenoverade Aalto-biblioteket. Med starkt finskt inflytande på restaureringen har man lyckats nå ett slutresultat som klart överträffar de skeptiska förväntningar som förekommit under åren.

De gångna 125 åren firades med en festmiddag i den trevliga och bekväma restaurangen Russkij Dvor strax intill Viborgs slott.  Slottet besöktes följande morgon efter en ypperlig frukost på hotellet. Av många sevärdheter var den mest imponerande och intressanta biten den finska avdelningen över autonomi- och självständighetstiden. Den är planerad, fullbordad och donerad av finländska Wiborgsföreningar och Viborgsvänner.
Efter lunch på hotellet siktade man till Monrepos. Parken och byggnaderna presenterades av ledning och medmarbetare. För konstvännerna visade sig svårt att tro på en lyckad sanering av huvudbyggnaden och biblioteket, så betydande var förfallet. Däremot kan man forfarande ana i parken den tid som förflutit med lummiga träd, vackra parkgångar och broar. Monreposromantiken finns fortfarande där!

Före hemresan och utcheckningen från Victoria han mann sticka sig in till saluhallen för saltgurka, surkål mm. På kvällen konstaterades framme i Villmanstrand att de två dagarna i Viborg stannar länge kvar i minnet.

Heli Halste-Korpela, Harri Tilli